måndag 6 januari 2014

En dag kvar

Ett litet collage över hur den första januariveckan gestaltat sig. 

På onsdag börjar jobbet, så den sedvanliga söndagsångesten har satt in. Nåja, det som inte blir gjort i morgon får jag väl ta en annan dag. Jag tror att jag dessutom kommer vara frisk lagom till skolstart. Alltid något.

lördag 4 januari 2014

Snörvel och pappersnäsdukar - en lägesrapport


Fyra dagar kvar av denna ledighet... vart tog de vägen alla de andra dagarna?  De där mellandagarna vi pratar så längtansfullt om och då vi ska hinna så mycket, stort som smått.

Veckan innan jullovet kom den höstens första förkylning, en riktig praktvariant, som inte släppt taget än. Det är väl på sätt och vis tur (?) att jag är ledig, för den stressen att ligga hemma och försöka hålla igång lektioner är jag gärna utan. Jag är gärna utan förkylning också...  Det är kluvet (men ack så vanligt) att bli sjuk när det är lov. Det finns ju en del som jag önskat att jag hade orkat göra precis nu, sånt där som jag sparat till "sen". Jag tror att det får bli min läxa att det inte är någon idé att spara till en senare tidpunkt. Det innebär i en förlängning att jag måste inse mina begränsningar, att jag omöjligen kan hinna allt jag vill. Det är lättare att leva som optimist, men att vara tidsoptimist innebär en känsla av att aldrig riktigt räcka till.

Jag har snart läst en hel (!) bok, inget skönlitterärt verk, men en trevligt skriven bok* om att växla ner, att välja den enklare vägen för att generar mer tid. Tiden är ju kanske det enda vi människor förfogar över på samma sätt, men ändå inte. Beroende på livssituation har vi ju verkligen olika mängd tid att förfoga över som vi själva vill. På något märkligt sätt tycker jag att jag har mindre egen tid nu, när barnen är stora och det stör mig att jag tillåter arbetet att äta upp mig.  Jag bloggar ju knappast längre och det saknar jag. Min hjärna orkar inga böcker, jag tappar koncentrationen och det sörjer jag.  Så nu är det dags att på allvar försöka göra något åt detta.  Jobbet kommer att bli svårast, för det har att göra med många lärares felaktiga inställning (även min) att jobbet är slut när man är klar och inte när arbetstiden är slut. Det ska vara tvärtom. Det är lättare sagt än gjort att göra den synvändan, för det finns så många måsten, borden och egna ambitioner att prova nytt för att nå längre.

Precis som vanligt längtar jag efter ljus och jag tycker allt att de där längre dagrarna lyser (!) med sin frånvaro. Lite snö  så länge vore på sin plats. Jag avslutar med en längtansbild.


* Karin Lilja: Växla ner, 77 sätt att leva bättre på mindre

Vår allé förra året 24 januari.